En lång promenad. Slottskyrkogården, Dunkehalla kyrkogård med utsikt över Vättern, Dunkehallaravinen med forsen och fallet och dånet och alla vårlökar. Skatgatan med sitt rullgrus och de fantastiska 40-talshusen där hela min släkt har bott - mor, far, moster, hennes man och hans föräldarr, faster, mormor och morfar, farmor och farfar, min farmors syster och hennes man och alltså också pappas kusiner. Det är hemma. Gott att återse björkar och balkonger, gångplattor och mossiga gräsmattor. Stillheten. Vidare utmed Vättern till krokushavet och Rådhuset innan påskmiddag hos föräldrarna.
Påskmaten är mäktig, yogamattan är försvunnen och jag passar istället på att massera mina fötter. En vän till mig sa en gång att jag skulle ägna mig mer åt fötterna för det är de som står på jorden. Då tyckte jag att var minst sagt flummigt. Men det kan också vara väldigt konkret. När jag tänker på hur mycket jag står och går och låter mina fötter ha friktion med marken så känns det helt rätt att uppmärksamma och pyssla om dom lite.
http://www.thebodyshop.com/_en/_ww/catalog/product.aspx?ParentCatCode=C_BathBody&CatCode=C_BathBody_HandsFeet&prdcode=49342m
Det har du rätt i... Tänker inte alltid på att i stort sett hela släktens gemensamma punkt är en samling på tre hus :)
SvaraRaderaEller hur, visst är det slående! Vi kanske inte har nån släktgård i konventionell bemärkelse, men definitivt i en mer urban.
SvaraRadera