Visby - genuskatastrofyogaJag vill inte höra tjejer, brudar, damer, tjejer, tjejer på mitt yogapass. Jag stör mig. Och som yogini kanske jag borde let it pass men det är svårt. Jag vill inte bli definierad utifrån kön när jag yogar och särskilt inte utan att få självdefiniera mig. Tänker också på att det finns personer med transidentiteter och som inte passerar som det kön de ser sig som vilka helt förnekas när en förmodat enkönad grupp tilltalas efter antaget gemensamt och lika kön. Boring och trist och tillför mig nada. Antar att det är en känsla av gemenskap, likheter och särskiljande (från ickenärvarande kön) som man vill upprätthålla och bygga på för en stärkande och peppande upplevelse, men för mig funkar det tvärtom. Då är hela det menageri som positionernas namn bjuder på mer inspirerande och kreativt - enbenade kungsduvor, kobror, sälar, kameler, och koansikten.
2 kommentarer:
Intressant inlägg, väl värt att tänka på. Alltför ofta dras man med i slentrianmässiga benämningar som stärker generaliseringar och packar ihop oss i grupper och kategorier. Antar att det lätt hänt och enligt en del även "är lättast så" då könsneutrala uttyck så som "hen" ännu inte blivit allmän norm. Finns ju även de som inte lägger någon vikt vid det, för att könsrollerna "inte är deras kamp att utkämpa"... Man lägger ju vikt vid olika saker så att säga. Jag ska personligen komma ihåg det och tänka mig för när jag håller klasser. Viktigt om inte för alla så åtminstone för mig. Och dig. Och förhoppningsvis några till! Tack / Petra
Hej Petra! Kul att du kommenterar! Diskuterar gärna vidare!
För min del skulle jag önska att kön och genus var en ickefråga men jag kan inte se att vi är där. För många som far illa och begränsas på grund av föreställningar om kön för att det ska lämna mig oberörd. Jag tror att det är fler som hänger upp sig än som saknar hejatjejer-lingot.
Tack!
Skicka en kommentar